För några månader sedan fick matte för sig att jag skulle bli en utställningshund. Och hos oss pudlar är då pälsen bland det viktigaste. Inte en klippmaskin eller sax fick komma i närheten av min päls för nu skulle den växa enligt matte. Oj vilken jobbig period detta var i mitt unga liv. Jag råkar nämligen ha en mycket tjock päls och matte hade otroligt svårt för att kamma igenom den. Hon slet med borste och kam och jag gjorde mitt bästa för att kämpa emot timme efter timme. Tovorna bara växte och växte. Sedan skulle vi träna för utställning. Matte sprang runt i en ring med mig och flåsade så hon höll på att storkna. Måste säga att jag skämdes lite trodde faktiskt hon hade bättre kondis. Sedan stoppade hon sin ena hand under min rumpa och i den andra handen höll hon fast kopplet rakt upp i luften ovanför mitt huvud jag måste säga att det kändes bra obehagligt. Någon främmande tant kom och klämde på mig och sa duuuuuktig vovve och klappade mig sedan på huvudet. Huamej vilken dag den skall jag sent glömma. Som tur är kom matte på bättre tankar och för några veckor sedan åkte klippmaskinen och saxen fram nu är jag kortklippt och det är sååå skönt att slippa alla tovor. Min framtid som utställningshund fick ett snabbt slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar